Ett par månader sen fick jag i uppdrag av GPs ungdomssida Graffiti att teckna dem ett helt uppslag om hur man tecknar serier. Jag började skissa ner manuset men efter lite diskussioner kom vi överens om att stanna på en helsida. En helsida i en av Sveriges största dagstidningar är jag också rätt nöjd med. Men jag glömde bort att halvera manuset så där satt jag och klämde in allt jag vet (…) om serieteckning på en sida. Det blev ganska texttungt men jag tycker ändå jag lyckades få serien sådär peppig och lättläst som jag hade tänkt. Jag la till och med vikt vid att teckna den snabbt och ledigt för att få det att kännas enkelt. Härligt att kunna motivera sista sekunden-tuschning och inte bara göra det pga tidsbrist!

Teckna i A2 (nåja, 2xA3) = koolt.

En av de första serierna jag någonsin gjorde, tidigt på gymnasiet tror jag, handlade också om hur man gör serier. Lite hybris då kan man tycka men av någon anledning hade jag kommit över ett par riktigt rysliga serier-om-hur-man-gör-serier i skolan. Så klart uppmanas alla som inte redan gjort det att läsa Scott McClouds och Gunnar Krantz böcker på ämnet.

Klicka för jättestort format. Rita serier för jättestort nöje.

Helsidan i GP är till deras serietävling för folk under 15. Den kan man läsa mer om här. Av någon anledning har de delat upp min serie på ett underligt vis online men det är okej med mig. Man kan bl a vinna en Lacoste-väska och en seriebok jag inte känner till. Jag antar att de helst ville dela ut Drift men den är ju tyvärr slutsåld (!). Och så tycker jag inte att kidsen ska skicka in orginalen och behålla kopiorna utan tvärt om. Men men, det här var ett redet rolet jubb, som man inte säger i Göteborg.

Edit: Tilläggas kan att jag i serien återanvänt trick, tips och diverse “sanningar” jag snappat upp från Serieskolan, Josefin Svenske, Liv Strömquist, Fabian Göranson, Sara Hansson m fl.

 
Klicka för större bild.

Den här illustrationen gjorde jag till GPs ungdomssida “Graffiti” som jag har gjort grejer åt i något år nu. De är väldigt trevliga att jobba med, de låter mig göra lite vad jag vill, hur jag vill. Det ger en mig lite utrymme att testa nya grejer eller se hur olika tillvägagångssätt påverkar slutprodukten. Den här gången bad de mig göra en zodiak i valfri stil. Jag satsade på en graffiti(!)inspirerad stil, lite stiliserat och lekfullt.

Från början var jag orolig att det såg lite för barnsligt ut, ungdomar är nog fortfarande måna om att inte sammankopplas med barn. Så jag försökte lägga i lite mer karaktär i de olika stjärntecknen. Jag vet inte hur jag lyckades med det men jag har försökt inkludera de karaktärsdrag som sägs vara typiska för varje tecken i bilden.

Hur som, jag visste direkt att jag skulle använda färgcirkeln på grund av cirkelmotivet och behovet av att få de olika tecknen att sticka ut. Men jag ville inte heller ha för “barnsliga” klara färger, tomterött och sådär, så jag la till små mängder av den färgkanal jag inte egentligen använde (gult i lila t ex…) för att smutsa ner det lite.

Men än en gång fick jag dra lärdom av vad jag lärt av att jobba med dagspress. Färgåtergivningen blir ännu gråare och tristare, och mörkare, än i annat tryck. Man måste hålla färgen på skämen ännu ljusare och klarare än vanligt. Detta hade jag i åtanke när jag gjorde nästa uppdrag för dem som kommer alldeles strax!

Det har börjat poppa upp lite allehanda “fan-art” på seriebloggarna har jag sett. Mig veterligen var det vi på gamla Femisexbloggen som konstigt nog började kalla det “fan-art”. Att göra små hyllningar eller be tecknare om pin-ups till egna projekt är ju annars gammalt som gatan. Så när min gode vän och vapendragare Kim Warszawa Andersson bad mig återgälda tjänsten tvekade jag inte. Han släpper snart sitt debutalbum Love Hurts där han samlar alla sina serier med samma titel. Kim är en väldigt driven och ambitiös tecknare och vi delar en massa influenser så det är alltid kul att utbyta erfarenheter, kritik och idéer med honom.

Jag funderade ett tag på utslitna hjärtan och tomma bröstkorgar men eftersom både han själv och Tara McPherson gjort det med bravur kom jag på att han aldrig hann teckna någon episod om aliens. Således föddes följande motiv i korsbefruktningen mellan pulp-aliens och några av idéerna bakom Drift: Manlig objektifiering, eventuell homoerotik (vi vet inte könen på utomjordingarna, eller om de ens har kön) och fri (poly) sexualitet.

Klicka på bilderna för större versioner.

Jag fick tyvärr tuscha hela grejen i sängen med lidande svank, linjeföring och detaljprecision som resultat men det blev ändå bra. På sin blogg har Kim skrivit en väldigt trevlig komplimang och eftersom jag kände till den när jag tecknade hade jag lite prestationsångest och tog i rejält. Tecknad på ett riktigt serietecknarblock som de har i USA, med marginaler och utfall och föreslagna rutlinjer utsatta i skannerosynlig ljusblå.

Det första jag gör när jag färglägger är att rita ut sk “flats”, alltså platta ytor i vilken färg som helst. Det är rätt skönt att kickstarta sin färgläggning med lite hjärndött kladdande innan man börjar leta efter precis rätt nyans av orange som inte bryter av för mycket mot någon gul samtidigt som den kompletterar en blå på rätt sätt. Om illustrationen bara ska innehålla platta färger är det lätt att sen sitta och bara färgpytsa tills man hittar rätt. Men bäst kommer flatsen till hands när man ska börja fejda och ha sig. Gör man fel kan man lätt markera sina flats (som man har osynliga i ett fält under den “riktiga” färgläggningen) och börja om.

Sen är det dags att hitta rätt färger. Jag visste från början att det skulle vara mörkt, dramatiskt och rött i bakgrunden och gult och brinnande i avgrunden. Med början bakifrån jobbade jag mig framåt. Jag blir lätt villrådig av alla miljoner nyanser och färgkombinationer och chansar vilt om jag inte strukturerar mina val. Så på senare år har jag lärt mig några trick för att hålla mig inom en snygg ram. Dels kan man bara sitta och hitta bra färgkombinationer. Eller så lär man sig en massa regler och följer dem. Mitt sätt är någon slags kombo av det där, kombinerat med att utgå ifrån ett par färger och sen hitta varianter på dem till resten av bilden.

Love Hurts släpps 20e april.

A while ago I wrote about turning down a gig and how I was unsure whether that was a good thing or not. The brief was obviously something the agency came up with as a last resort. The kind of idea that could be forced upon any product what so ever. My bank account was filled with freshly loaned student aid and I was in the mood to evolve and develop, not to prostitute my drawing hand. Since then I’ve had the opportunity to re-think that both once and twice.

First I was reassured. In school we’re having “live briefs” which are competitions where students are asked to come up with ideas for companies in return for the exercise and a small chance of “winning”. “Winning” means selling your ideas for a nice sum for us, but practically free for the company. I attended a brief for a wealthy, global packaging company from the same region of Sweden as I am. They had barely gotten through the introduction before I was looking towards the exit. And not out of boredom.

They wanted us to visually teach a country of small scale and part time farmers how to produce milk the “Western European” way (although Poland is one of the biggest agricultural countries in the EU - in Central Europe). Homogenous milk, bland enough for this particular company to put their name on. They told us that these people only kept live stock to feed their own family (noo?!), sometimes as an investment, and that they actually traded goods with milk (omg, that’s all out communism!). Imagine how much better off they’d be if they could have all their milk sucked up into a corporate truck for a pay check! History is full of examples of how wonderful that is… And listen to this; the farmers would be given a price deduction on their own milk! Lucky them!

As if some of us weren’t uncomfortable enough by now, they put on one of the most condecending videos I’ve ever seen, both towards us in the audience and towards the cultures it was depicting. A “journalist” (with the company’s logo smeared all over her “work”) was going around laughing at the absurdity of buying milk in plastic bags (crazy brown people!) and flashing her Colgate smile towards any child that happend to be caught on tape. Because it was for the good of the children that she almost had an extatic seazure when she entered an industrialised milk factory with hooked-up cows out in the desert. “Who could imaging this being out here?” What, are these people capable of having industries?!

They did have one argument, though: People’s health. Of course this is an adequate argument if you want to inform farmers of the need to pasteurise milk. How it justifies convincing them to sell their milk to one of the wealthiest families in the world for pennies they didn’t say. When they started to talk about teaching the farmers how to speed up and increase the fertility of cows in order to have them produce more homogenous milk for the company I cursed the fact that there were several people between me and the aisle.

Illustration from a self-published children’s book me and Otto did in secondary school about runaway cows heading for India where they are sacred (turns out that wasn’t all that nice, either). This is the scene where they tell Harald the Polar Bear he’d have more friends if he didn’t eat them all.

I can’t help to wonder if the company’s sudden interest in this region isn’t even worse than just finding a new market to exploit (a market that obviously already meets it’s demand of milk). Maybe they’re starting to realise that we’re demanding more and more locally produced, organic and reasonably made food and that to industrialise these areas will enable the company to jump back decades in the global awareness issue? Or are they trying to lower our milk prices on the expense of people far away? Seems to work for other industries, right?

In the “documentary” someone said: “Plus you can eat these animals and they taste just like beef!” Haha, yes, lets make everyone feast on as ridiculous amounts of meat as we do 24-7! We really need more “healthy” (read: big and fertile) cows to fart out more massive amounts of methane gas, the global warming is going a bit too slow.

“What, it still doesn’t make any difference if I’m the only one changing my life style!”

Here’s a study in several languages on how meat impacts the climate and how the EU is making more damage.

Although I have no second thoughts on not doing this brief I understand those who went ahead with it. If you’re a student without rich parents, or without having lived in spoiled Scandinavia, now living in the third most expensive city in the world (after Copenhagen and Oslo) takes it’s toll on anyone’s wallet. And I could use the money from that first gig.