Idag börjar skolan och jag är antagligen sjukt nervös (jag skriver det här för två veckor sen så jag är inte säker).

Nu har jag slut på gammalt material att lägga upp så det kommer antaligen tryta lite här i bloggen ett tag nu. Men kolla in alla mina vänner här i länklistan bredvid! Köp den skitbra antologin Samtidigt från Kolik Förlag! Rita! Ha det fint!

Mer gammalt, mer superhjältar. Jag tror att en av anledningarna till att jag alltid ritade en massa superhjältar under mina tonår var för att det var en så bra anatomiträning. Såklart tänkte jag inte så då, fastän jag undrade varför jag fortsatte teckna figurer från dåliga, enformiga barnserier, klädda som idioter, långt efter det att jag ledsnat på serierna. Men det var kul. Och nu kan jag härleda det till den nakna människokroppen. Människor och deras kroppar är det roligaste att rita! Och superhjältar är i princip nakna människor i olika färger.

En av mina favorithjältar är Daredevil. Mest för grundkonceptet med karaktären. Det är en blind snubbe som tränar sig själv till att använda sina resterande sinnen till max, han har inga superkrafter. (Eller hade inga tills kitchmaskinen Marvel skaffade fram några. Tror jag) Nu när jag skrev det såhär lät det inte alls så himla bra ändå men för att vara en superhjälte är det sjukt orginellt!

Men han är inte som Batman, en annan hjälte som vissa gillar för att han inte har superkrafter. Den snubben är bara världens bästa ingenjör och mekaniker och rik som Bill Gates och kan därför på mekanisk väg bygga sig superkrafter. Folk säger “han är som en själv”. Nä, jag tror jag löper större risk att genom rymdstrålning aktivera min mutation som gör att jag kan kontrollera metall, än att jag plötsligt blir Forbes-rik och börjar bygga bilar och flygplan på egen hand i min källare. Daredevil är bara en ofancy advokat till vardags och en blind kille med käpp och en röd spandexdräkt om natten. Pretty awesome!

Om jag hade fått teckna Daredevil någon gång skulle jag ta bort hans fejkögon från dräkten, klippt av hans fingertoppar på handskarna och tecknat hans dräkt jävligt dåligt sydd. Han har ju sytt den själv.

Det här är Elektra the Assassin och Daredevil. Han är feminist och därför gör han den politiska handlingen att klä av sig, så som kvinnliga superfigurer alltid tvingats. New York lär vara kallt på vintern, även i full spandex, så han har stoppat ett par strumpor i kalsongerna. Han är lite självmedveten. Plus att man exponeras mycket som hjälte och måste alltid se sitt bästa ut. Det syns inte så bra men Elektra har gjort kvinnosymbolen (vad heter den egentligen?) med en av sina sais som det nedre korset! Hon är så fyndig!

De här var inspirerade av Humberto Ramos ser jag. En av de cartoony tecknarna som bara halvofta blir lite för överdriven. Inte alltid.

Inte så likt kanske.

Snart finns det senaste numret av Bild&Bubbla i butik hemma i Sverige. Över 20 sidor Femisex! Förutom att jag, Liv och Fabian intervjuas så har jag och Liv gjort en exklusiv Femisex-novell kallad Frusen mark och så har jag gjort omslaget.

Det finns mycket att säga om bildcitat, Svenska Tecknare säger till exempel att de är jävligt bull. Konsthistorien säger till exempel att de är jävligt vanliga och kallar de lite finare för parafras. Serietecknare säger att det är ett smart sätt att spara tid på.

När jag höll på att teckna Drift hade jag en liten föreläsning på Serieskolan och pratade om erotik i serier. Sen fick eleverna i uppgift av mig och mangakan Natalia Batista att teckna lite egen erotik. Det enda kravet var att man skulle kunna tolka resultatet som något erotiskt. Hur som haver gjorde monstertecknaren Ruben Vargas Dahlstrand en skitgrym erotisk ensida, poetisk och vacker, på en halvtimme. Både jag och Liv föll pladask. Så när jag tecknade Frusen mark ett år senare kunde jag inte låta bli att saxa en av Rubens rutor. Jag ångrar nästan att jag skippade Tintin-snurran.

Nu är jag i London men jag har antagligen inte internet så det här inlägget är förprogrammerat att läggas upp idag av Jan från forntiden. Han säger: Hej, alla framtida vänner och gamla vänner i framtiden.

Jag ska börja posta i realtid så fort jag har en dator, en skanner, internet och något att posta! Här är två Spindelmän inspirerade av en annan av mina tidiga teckningsidoler, John Romita Jr. Också tre-fyra år gammalt.