Mer gamla Jesus-skisser.

Judas, tjuvarnas helgon, på mitt rum som jag nu ska flyttstäda.

Lagom till att jag förbereder mig mentalt för en (till att börja med) treårig vistelse i England känns det passande med ett lite nostalgiskt avslut. Så här var det att jobba i Malmö, så att säga. Lite periodvis har jag nämligen pendlat mellan att jobba hemma och i atleljén. Ett pendlingsavstånd på ca 300 meter. Hemma var fördelen att avstånden till Facebooks fantastiska universum och sängens bekväma värme inte sträckte sig över 1,5 meter.

Nackdelarna var desamma. Nackdelen med atljén var egentligen bara att de 300 meterna allt för sällan lades bakom mig. Annars har den varit underbar. Jag har delat den med seriekollektivet C’est Bon Kultur och deras närmaste. Egentligen begriper jag inte hur skapare klarar av att jobba hemma. Speciellt ifall hemmet har en fungerande bredbandsuppkoppling. Men i synnerhet tänker jag på inspirationen och stämningen man går miste om. I varje fall om ens ateljésamkväm är av samma goda kaliber som mina har varit.

Oavsett om jag delat ateljé med tjugo andra eller bara med en så får man så mycket ut utav det. Man inspirerar varandra, man sporrar varandra med varandras framgångar och man ger varandra dåligt samvete när någon slappar efter.

Ofta när jag varit hemma hos mina föräldrar i Helsingborg har jag tänkt att jag ska passa på att få lite gammalt jobb undanröjt. Komma bort från Möllan och de ständigt fulla barerna med de ständigt fulla vännerna (alltid hittar man någon). Oftast har jag då istället funnit mig själv på Gyllene Prag i Helsingborg med alla de gamla vännerna istället. Men ibland har det inte gått att hålla tecknaren inom mig i styr och då gör det inget att man får ta till drastiska åtgärder för att utrustningen tryter. Här får en läslampa, en fönsterruta och en kvast agera ljusbord.

Vad London kommer ha att bjuda på har jag ingen aning om och däri ligger tjusningen.

Det här är en ruta ur en serie om att vara ledsen som jag kallar “Lessen”. Jag har knappt skrivit ett enda seriemanus sedan jag slutade första året på Serieskolan. Alltså över två år sen. Tills början av den här sommaren. Jag kände inspirationen redan för några månader sen men har varit så upptagen med att leka av mig ordentligt inför studierna i höst så jag har inte kommit igång förrän de senaste veckorna. Men nu har jag ett gäng serier på g. Jag får se hur mycket jag hinner innan jag flyttar.

Och du, när någon du känner är nere, låt de vara det! Och säg verkligen inte att det går över som om det vore någon slags tröst, det vet de flesta redan.